Gamla fotorävar som skyr det analoga
Det analoga tycks öka i popularitet igen. Fast hos många som var med på "filmtiden" verkar det snarare finnas en motvilja mot det analoga. Är det dåliga erfarenheter som spökar, eller vad?
I söndags intervjuade jag Payman Hazheer för ett kommande avsnitt av Gatufotopodden. Det var ett bra och roligt samtal och vi pratade om många olika saker. Bland annat om att han numera mestadels fotograferar med svartvit film som han soppar själv hemma i badrummet.
En sak som vi då kom in på är att det analoga fotograferandet tycks öka i popularitet. Samtidigt verkar det finnas en grupp som är nästintill immun mot den här trenden. Nämligen fotografer som startade sin bana när film var det enda som fanns.
Jag själv ingår i allra högsta grad i den kategorin. Visserligen har jag fotograferat mycket med film efter att det digitala slog igenom, men jag minns ändå allt för väl hur jobbigt det kunde vara när det inte gick att välja bort det analoga. Det var strul med kameror, strul med film, strul med framkallning. Jag minns också hur långsamt allt gick, all denna väntan.
Ett av mina starkaste minnen är faktiskt från när jag gjorde lumpen som fotograf i början av 90-talet. Vårt fotolabb var inklämt i ett litet och trångt hörnrum högst uppe i en kasernbyggnad. Ventilationen var obefintlig. Det enda som fanns var en minimal liten fönsterglugg som vi öppnade så ofta vi kunde.
I det där trånga utrymmet blaskade jag och mina lumparkompisar film och fotokopior dag ut och dag in. På sommaren var det så varmt att vi fick stå i bara kalsongerna och arbeta för att inte få värmeslag. Något som vi brukade skratta åt. Hur otroligt dumt det såg ut.
När det digitala sedan kom var det som en befrielse. Allt blev så otroligt mycket enklare. Men också roligare. Inte minst snabbheten, att man kunde se resultatet direkt, inte behövde tänka på hur många exponeringar som var kvar på rullen, slippa alla kemikalier och så vidare. Ja, det var som sagt en befrielse.
Med den här typen av erfarenheter i bagaget är det kanske inte så konstigt att det analoga inte riktigt känns lika charmigt för vissa av oss. Men trots det måste jag något motvilligt erkänna att jag återigen blev riktigt sugen på att köra analogt efter att ha pratat med Payman Hazheer. Inte minst blev jag påmind om hur förbaskat snygg en analog bild kan vara.
Därför utfärdas härmed en varning! Jag tycker verkligen inte du ska missa avsnittet (som publiceras nästa fredag) eftersom Payman Hazheer är väl värd att lyssna på. Men risken finns att du efteråt sitter och beställer film på nätet och att dina gamla analoga kameror plötsligt känns farligt lockande igen. Så ta det i beaktning.